Lite Lagom Besatt

Har under semestern insett nackdelarna med att ha mycket saker, det vill säga att behöva släpa med dom när man ska flytta. Det var en hel del packande och släpande på kartonger och jag insåg snabbt att jag samlat på mig en hel del, mer eller mindre nödvändiga, saker. Mycket kunde slängas, vilket bara visar att jag sparar på för mycket, men man har ju inte hjärta att slänga allt. Att gå igenom garderoben är extremt svårt, där finn det ju så mycket som man tycker om men verkligen inte använder. När jag tittar på vissa plagg kan jag inte riktigt komma ihåg när jag använde det sist eller varför jag egentligen köpte det, men ändå finns känslan av förälskelse kvar och då kan man ju inte slänga något... (behöver jag säga att mitt drömhus/lägenhet har en stor organiserad walk-in-closet...suck...)
Det enda kloka är alltså att bli minimalist, endast ha det nödvändiga och inte släpa runt på massa onödigt baggage. Men blir man verkligen lycklig då...?

Samtigt kommer den där andra känslan krypande, det där ha-begäret som säger att "oh vad snyggt, det skulle jag ha användning av" eller ännu värre "oh guud vad snyggt, det bara måste jag ha".

Jag lär nog aldrig bli minimalist...finns alltför mycket vackert i denna värld.