Dagen då allt gick på tok...

Nej nu får jag nog!

Den här dagen hade jag kunnat hoppa över, somnat om imorse eller ringt och sagt att jag var sjuk.
Ibland kan inget man gör bli bra, en sådan dag har jag haft idag.
Flera gånger under dagen har andra visat att något som jag gjort var totalt fel, gör om gör rätt och stå och skäms!
Nej så illa är det väl inte, så strängt är det väl inte men inte känns det bra. Egentligen borde jag väl erkänna, innan jag gnäller för mycket, att det iaf bara är småsaker som gått fel idag...ingen har dött/blivit skadad/blivit av med jobbet. Men om tillräckligt många småsaker samlas på hög då känns det som om man lever i skuggan av ett berg.

Fick det skämtsamma rådet av chefen, när jag konstaterade att jag hade gjort fel, att sånnt erkänner man inte. Men enligt mig så ska man alltid erkänna om man vet att man gjort fel, avskyr människor som aldrig kan erkänna att de faktiskt gjort fel (tro mig jag har träffat och blivit tvungen att jobba med flera). Det betyder inte att jag tycker om att erkänna att jag gjort fel, tvärt om...att känna att rodnaden sprider sig på kinderna och man önskar att man kunde ta ett kliv tillbaka i tiden och ändra något man gjort - det är ingen höjdare.

Men men, ny tag nästa vecka...nu ska jag ägna helgen åt att förtränga allt vad jobbet gäller.

Snart skolstart....eller jobbstart var det ja....

Snart är det bara en dag kvar av min julledighet...känns både skönt och jobbigt att gå tillbaka till jobbet. Det skulle ju vara alldeles utmärkt om jag vaknade på onsdag och finanskrisen var som bortblåst men jag är ändå lite realistisk och vet att det inte kommer att hända (men man får ju drömma)

Nej det blir tillbaka till ett grått kontor (vi har teorier om att inredningsarkitekten är kommunist och idealisear sovjetisk ordning och reda) där det vanligaste samtalsämnet är pengar och världens brist på dem just nu...

Nej, så illa är det faktiskt inte. Det ska bli riktigt kul att börja jobba igen, få lite struktur igen och mer saker att göra (blir ju helt konstig i huvudet av att vara ledig för länge) Kontoret är trots allt fint (helt nybyggt) men som sagt var det finns risk att jag smälter in i bakgrunden. (har insett att jag äger många gråa plagg...varför???) Och vi pratar ju faktiskt om annat...ibland.... =)

Nej det är väl bara att göra det bästa av sista lediga dagen och förberda sig för varterminen i verkliga livet...

En orättvis värld

Vackert vinterlandskap utanför fönstret, termometern visar åtta minusgrader och solen gör den lilla snön som finns gnistrande...precis som ett vykort (från södra sverige...det är verkligen inte mycket snö att tala om)

Men idyllen störs av en håla ibland träden, nu synlig när löven är borta, man skymtar plastpåsar coh skräp från mitt fönster och inser att de plastpåsarna har flyttats runt från gång till gång...
Verkar som om jag har en mindre bemedlad granne, ska man göra det svenska och titta åt ett annat håll eller finns det något annat man kan göra?

Är verkligen inget helgon men det är kallt ute och det dåliga samvetet gnager. Känner att jag inte kan klaga över att golvet i min lägenhet är kallt när det troligtvis bor någon i en håla nedanför mitt fönster. Vilken orättvis värld vi lever i.

Långsamt uppvaknande från de döda...

Inte mycket har blivit sagt här på länge...jag har många ursäkter men antagligen inga bra så jag hoppar över dom och provar en gång till...

Men jag varnar, kan kanske vara tvungen att skriva i kod, allt som man vill säga just nu bör inte skrivas i klartext...

Ska samla mig och återkommer snart med ett nytt inlägg, hoppas jag om inte inspriationen och skrivarlusten tryter.

But: IT'S ALIVE (again)


RSS 2.0