Dagen då allt gick på tok...
Nej nu får jag nog!
Den här dagen hade jag kunnat hoppa över, somnat om imorse eller ringt och sagt att jag var sjuk.
Ibland kan inget man gör bli bra, en sådan dag har jag haft idag.
Flera gånger under dagen har andra visat att något som jag gjort var totalt fel, gör om gör rätt och stå och skäms!
Nej så illa är det väl inte, så strängt är det väl inte men inte känns det bra. Egentligen borde jag väl erkänna, innan jag gnäller för mycket, att det iaf bara är småsaker som gått fel idag...ingen har dött/blivit skadad/blivit av med jobbet. Men om tillräckligt många småsaker samlas på hög då känns det som om man lever i skuggan av ett berg.
Fick det skämtsamma rådet av chefen, när jag konstaterade att jag hade gjort fel, att sånnt erkänner man inte. Men enligt mig så ska man alltid erkänna om man vet att man gjort fel, avskyr människor som aldrig kan erkänna att de faktiskt gjort fel (tro mig jag har träffat och blivit tvungen att jobba med flera). Det betyder inte att jag tycker om att erkänna att jag gjort fel, tvärt om...att känna att rodnaden sprider sig på kinderna och man önskar att man kunde ta ett kliv tillbaka i tiden och ändra något man gjort - det är ingen höjdare.
Men men, ny tag nästa vecka...nu ska jag ägna helgen åt att förtränga allt vad jobbet gäller.
Den här dagen hade jag kunnat hoppa över, somnat om imorse eller ringt och sagt att jag var sjuk.
Ibland kan inget man gör bli bra, en sådan dag har jag haft idag.
Flera gånger under dagen har andra visat att något som jag gjort var totalt fel, gör om gör rätt och stå och skäms!
Nej så illa är det väl inte, så strängt är det väl inte men inte känns det bra. Egentligen borde jag väl erkänna, innan jag gnäller för mycket, att det iaf bara är småsaker som gått fel idag...ingen har dött/blivit skadad/blivit av med jobbet. Men om tillräckligt många småsaker samlas på hög då känns det som om man lever i skuggan av ett berg.
Fick det skämtsamma rådet av chefen, när jag konstaterade att jag hade gjort fel, att sånnt erkänner man inte. Men enligt mig så ska man alltid erkänna om man vet att man gjort fel, avskyr människor som aldrig kan erkänna att de faktiskt gjort fel (tro mig jag har träffat och blivit tvungen att jobba med flera). Det betyder inte att jag tycker om att erkänna att jag gjort fel, tvärt om...att känna att rodnaden sprider sig på kinderna och man önskar att man kunde ta ett kliv tillbaka i tiden och ändra något man gjort - det är ingen höjdare.
Men men, ny tag nästa vecka...nu ska jag ägna helgen åt att förtränga allt vad jobbet gäller.
Kommentarer
Trackback
