Lite Lagom Besatt

Nu i slutet av min utbildning, skulle kunna räkna ut hur många dagar jag har kvar men det skulle bara göra mig stressad, känns det ganska naturligt att fundera över hur jag hamnade här och vart jag ska sen.

Hur hamnade jag här då?
Hittade ett bra inlägg som tar upp mycket sant, trevligt att flera upplevt samma sak som jag. (Okej vill aldrig bli arkitekt, det var syrran. Och min pappa har aldrig kokat sylt, vad jag vet. Men annars så...)

http://www.cadtorget.se/index.taf?_page=object&object_auid=10950&EnsureNoCache=1771

Håller med om att det behövs flera tjejer inom teknikyrken, men man får stå ut med lite fördomar, misstro, förvåning och total okunskap.
"Jaha du läser maskinteknik...då mekar du med motorer hela dagarna"
Nej, skulle vilja kunna men bara för skojs skull...
"Jaså, du läser Ergonomi Design inriktning, då klipper och klistrar du hela dagarna?"
Det finns fördomar även inom utbildningen...
Sen finns det ju även dom där irriterande stofileerna som inte tror att tjejer klarar av tekniska yrken, som tur var är de utrotningshotade.
Jag blir glad när jag hör från mitt universitet att rekordmånga tjejer börjat på maskin iår, bra val!
Jag vet varför jag hamnade här: det är en följd av slumpen, min envishet, min uppskattan av utmaningar och ett stort intresse för teknik, design och problemlösning.

Men vart ska jag då? Detta är en mycket svårare fråga återkommer med funderingar/svar...