Är nog lite naiv
Har insett att jag nog är lite naiv av mig. Naivitet kan säkert vara sött på små flickor med tofsar och glugg mellan tänderna men är inte lika sött på en 25-åring som kämpar sig fram i ett mansdominerat yrke. Då kan det mer klassas som ett handikapp.
Detta handikapp tar sig form som en överdriven och oförklarlig tillit till andra och vad de säger. I en värld där dubbelmeningar oc h politik alltid är närvarande kan det bli lite jobbigt.
Ett annat symptom på handikkappet är en sorts rosenrött seende, en tro på ett lycligt slut. Efter massa bekymmer så rider man ändå in i en solnedgång med prinsen och lever lycklig och bekymmersfri i alla sina dagar. Det verkar ju inte riktigt vara så...ingen prins och ingen vacker solnedgång i synhåll. Bara massa jobb och grått väder.
Mer detaljerat så hade jag väl en tro på att när man tillslut tagit sig igenom utbildningen och fått ett jobb så skulle allt vara okej. Självklart skulle man få jobba häcken av sig, det räknade jag med och det verkar stämma men jag hade inte räknat med finanskris, dåliga försäljningssiffror och anställningsstop. När det står om varsel i var och varenda tidning blir man lite orolig. Hur säkert sittar man egentligen och vad gör man om allt rasar? Jag skyller min totala oförberedelse på detta på min naivitet! Jäkla handikapp!
Nej slut på deppandet, tänker ignorera alla problem och jobba på tills någon säger något annat men ska försöka jobba med naiviteten. Får helt enkelt acceptera och gå in för att världen är en mörk och otrevlig plats med människor som har dolda motiv. Tänker från och med nu inte förvänta mig ett lyckligt slut på historien, det skulle vara trevligt om det blir så men jag tänker inte förvänta mig det...då kanske det vänder ;-)
Detta handikapp tar sig form som en överdriven och oförklarlig tillit till andra och vad de säger. I en värld där dubbelmeningar oc h politik alltid är närvarande kan det bli lite jobbigt.
Ett annat symptom på handikkappet är en sorts rosenrött seende, en tro på ett lycligt slut. Efter massa bekymmer så rider man ändå in i en solnedgång med prinsen och lever lycklig och bekymmersfri i alla sina dagar. Det verkar ju inte riktigt vara så...ingen prins och ingen vacker solnedgång i synhåll. Bara massa jobb och grått väder.
Mer detaljerat så hade jag väl en tro på att när man tillslut tagit sig igenom utbildningen och fått ett jobb så skulle allt vara okej. Självklart skulle man få jobba häcken av sig, det räknade jag med och det verkar stämma men jag hade inte räknat med finanskris, dåliga försäljningssiffror och anställningsstop. När det står om varsel i var och varenda tidning blir man lite orolig. Hur säkert sittar man egentligen och vad gör man om allt rasar? Jag skyller min totala oförberedelse på detta på min naivitet! Jäkla handikapp!
Nej slut på deppandet, tänker ignorera alla problem och jobba på tills någon säger något annat men ska försöka jobba med naiviteten. Får helt enkelt acceptera och gå in för att världen är en mörk och otrevlig plats med människor som har dolda motiv. Tänker från och med nu inte förvänta mig ett lyckligt slut på historien, det skulle vara trevligt om det blir så men jag tänker inte förvänta mig det...då kanske det vänder ;-)
Kommentarer
Trackback
